Det är inte alltid lätt att rota bland 40 år gamla företagsstrukturer, hitta rätt bland bolag och distributörer som gjorde upp om licenser och varumärken medan man själv sprang runt i blöjor.
Otaliga mejl och sms till pensionärer runt om i Sverige har lett till fler återvändningsgränder än jag vågar erkänna – ibland hittar man rätt såklart, och ibland får man bara en liten pusselbit man kan lägga i lådan tillsammans med de andra- de som kunde bli något, men aldrig gav något.
Dan Schönbrot är en av dem.
Under 80-talet gavs en rad videokassetter ut med Masters of the Universe översatt till svenska. Flera av produktionerna distribuerades av Select Video Produktion. Eller, det var åtminstone vad man kunde tro.
I arbetet med att prata med personer som på ett eller annat sätt haft anknytning till varumärket Masters of the Universe i Sverige under 80-talet tänkte jag att det kunde ju vara extremt intressant att få prata med någon från just Select Video Produktion – hur gick det till i upphandlingen av avsnitt? Vilka förhållningsregler kom från Filmation? Hur såg upplagorna ut? Producerades det något särskilt marknadsföringsmaterial till videobutikerna? Frågorna var många!
Så jag hittade Dan Schönbrot. Dan startade Select Video Produktion 1974 i Solna, Stockholm – inte superlångt från där jag bor. Innan han ens hunnit svara på mitt första mejl satt jag beredd att gräva i gamla förrådsutrymmen efter lådvis med instick och butiksdisplayer. Här skulle det rotas bland skatter!
Det här var sommaren 2017. Dan var på långsemester i Halland, och vi skulle höras så fort han var uppe i Stockholm igen.
Veckorna gick, entusiasmen mattades av en aning medan jag fortsatte jaga gamla röstskådisar och tidningsförläggare. Jag tänkte återkomma efter sommaren och se om Dan lyckats gräva fram något, kanske ta en fika och snacka videodistribution under VHS-tidens begynnelse.
Men så kom svaret.
– Det stämmer! Jag startade Select Video Produktion 1974. När sedan tidnings- och bokförlaget Gutenberghus skulle etablera sig i Sverige på videomarknaden i slutet på 70-talet behövde de namnet Select Video.
Gutenberghus var vid den här tiden en anrik förläggare från Köpenhamn som grundades redan 1878. Det var härifrån Hemmets Journal gavs ut från sekelskiften, och sedan 40-talet gav Gutenberghus också ut Kalle Anka & CO till alla de skandinaviska länderna. Gutenberghus var en jätte på marknaden i de nordiska länderna – Dan och Select Video Produktion, var bara en liten parantes i jämförelse.
– Alla deras tidigare lanseringar på uthyrningsvideo hade marknadsförts under detta namn i Europa. Men här i Sverige, där hade jag rättigheterna till namnet Select Video. Så vi gjorde en ekonomisk uppgörelse, berättar Dan.
För de som minns sin VHS-tid är Selectloggan inte obekant. Företaget var väl etablerat i hela Europa och distribuerade både vanliga spelfilmer som tecknade, såväl hyrfilmer som köpfilmer.
– De hade rättigheterna till massa tecknade serier då, bland annat He-Man minns jag. De fick rätt att nyttja namnet Select på villkor – bland annat att fortfarande kunde bruka namnet. I uppgörelsen ingick också att jag fick utföra en hel del frilansarbete åt dem – mestadels handlade det om redigering av Disneymaterial. Mer än så hade jag inte med He-Man att göra, tyvärr.
Kohandel med rättigheter och licenser var ingen ovanlighet under den här tiden. VHS-marknaden var ständigt växande och det skulle bara dröja några år innan det stod en toppmatad bandare under tjock-tvn i de flesta svenska hushållen – alla ville ha en bit av den nya underhållningskakan. Och när det kom till tecknade serier riktade till barn fullkomligen spottades det ut karaktärer och serier enligt principen att något skulle ”fastna” och bli succé. He-Man var till en början en i mängden.
Historien om Dan Schönbrot och Masters of the Universe tog dock stopp där. Vi fortsatte och mejla fram och tillbaka några månader, jag hoppades kunna hitta den ansvarige vid Select Videos svenska filial på Kungsgatan i Stockholm. Letandet ledde dock bara till återvändningsgränder och gravstenar.
Men Gutenburghus då? Kanske jätten i söder hade gamla dokument kvar? Kanske tillochmed någon finns kvar i företaget som arbetade under den här tiden?
1992 bytte Gutenbughus namn till Egmont Media Group. Nu var man inte längre bara en skandinavisk jättekoncern – nu hade man internationella filialer i ett tjugotal länder. Massiva omstruktureringar skedde såklart under hela 90- och 00-talet.
Nu stod jag vid dörren till ett massivt internationellt företag med mössan i hand och frågade efter grejer som hände för 35 år sedan. Återvändningsgrändernas återvändningsgränd…
Jag tog kontakt med Egmont, dels vad det gällde distributionen av svenska He-Manfilmer på 80-talet – men också eftersom Semic Press, förlaget som gav ut den svenska Satellitserien med Masters of the Universe, nu ägs av Egmont Publishing. Peter Sparring, som jag intervjuade angående Satellitserien, hintade att det kan finnas ett mytomspunnet ”Arkiv X” hos Egmont, med gammalt material från både Transformers, Action Force och Masters of the Universe.
Grävhandskarna åkte på igen – här skulle hittas gamla tryckfilmer, layoutmaterial och bortglömt bildmaterial!
Jag samlade mig en stund, tog ett djupt andetag och ”knackade på porten” – första steget är företagets kundtjänst vars arbete antagligen i 99,9% av fallen handlar om trötta prenumerationsfrågor – nu skulle de få en stenhård kantboll.
Jag bollades runt som en flipperkula bland olika divisioner i Egmont – ”Vad är det här Arkiv X, han snackar om? Vilken avdelning jobbar en He-Man på? Kan nån hjälpa honom?”
Till slut landade jag hos ett vänligt leende – Danny Ahrling. Danny arbetar till vardags på Inkdragon Studio med illustrationer, grafisk material och textproduktion – utöver det frilansar han för Egmont genom att ta hand om deras fysiska arkiv – deras holokron – det magiska ”Arkiv X”.
– Du undrar om det finns material av publiceringen av gamla He-Manserier liggande i arkivet, inte sant? Det finns en liten möjlighet, eftersom inaktiva eller mycket gamla seriers material ligger nedpackat för att spara utrymme!
Nu steg pulsen. Herrejävlar vad här ska grävas! Med adrenalinskakiga fingrar tackade jag Danny för hjälpen och vi kom överens om att han skulle kika igenom arkivet först och se vad han hittar.
Danny, som förklarade att han själv brann lite extra för både He-Man och Transformers, tog uppgiften på högsta allvar han skulle riva och slita och se om han hittade ett spår av våra gamla hjältar.
Dagarna blev veckor. Jag hoppades att Danny inte glömt bort mig. Nog för att jul och nyår hamnade emellan, men nu var det ju ändå He-Man vi pratade om. Så fort den sista torra biten julskinka var borta, och julgranen gått från läcker Moss-Manfärg till raggig Grizzlor, droppade jag ett mejl till Danny igen och kollade läget.
– Jag har tittat ner i ”Arkiv X” ett par gånger nu – men har dessvärre inte hittat något från He-Man eller någon av de andra franchiserna från den tiden. Tyvärr. Vad det beror på vet jag inte, om det nu är så att Semic (senare Egmont) köpt upp förlagen så borde det finnas något spår kan man tycka.
Dött lopp igen. Återvändningsgränd. Ni börjar kanske förstå hur det här känns. Veckor, ibland månaders intensivt grävande, otaliga mejl och telefonsamtal som tillslut leder fram till det ständiga ”tyvärr”. Danny Ahrling berättar vidare,
– Ska jag spekulera, är där en chans att repromaterial som användes bara har varit till låns i samband med den licens som tidningarna haft från den ursprungliga ägaren/förlaget och har returnerats eller skickats vidare till nästa förläggare som betalt licens att ge ut serien.
System, processer och avtal på den tiden såg mycket annorlunda ut på den tiden och jag har begränsad insyn. Det här var långt före min tid i branschen, vid den tiden var jag bara fokuserad på att köpa tidningarna och leksakerna…
Från Dan Schöbrots avbrutna Hallandssemester 2017, genom Gutenburgshus som förvandlades till massiva Egmont Media Group – till vägs ände där stackars frilans-Danny rotat igenom hela Arkiv X. Resultatet, ingenting.
Ibland önskar jag att jag tagit mig för det här projektet 20 år tidigare – tänk att ha gått på den här skattjakten under 90-talet. Då hade bortglömda källarförråd, lagerlokaler och arkiv varit matade från golv till tak med fynd. Jag visualiserar hur jag hade badat i exklusiva butiksdisplayer, samlat pärmvis med spännande interndokumentation och hängt unika tryckoriginal på varenda vägg hemma.
Idag har jag tur om personerna jag söker lever.
Sen slår det mig, som en klar blixt från Eternias himmel, att det ju faktiskt är jakten, inte själva fångsten, som driver mig. Och det kan nog de flesta samlare av alla sorts prylar och manicker skriva under på – att samla är att jaga. Jakten på Rotars lilla kon, Scareglows gröna hillebard eller en riktigt fin fransk Trap-Jaw har alltid varit mer tillfredsställande än själva ägandet. Den största euforin är självklart fångsten. Men vi vet alla hur snabbt glädjeruset lagt sig, och fokus ställts in på nya måste-ha-saker.
Så även om Dan, kundtjänst-tjejen på Egmont eller Danny på det hemliga Arkivet kunde hjälpa mig den här gången, drevs jag av jakten. Spänningen tills nästa mejl blinkar till i inkorgen, ledtrådarna jag kunde pussla med hemma för att komma vidare till nästa person.
Jag tar alla pusselbitar och slänger dem i en hög på bordet – vad blir nästa steg?
På måndag ska vi prata licenser, rättigheter och originalmaterial med firman som förvaltade licenserna för allt som hade med Masters of the Universe i Sverige under 80-talet.
Grävhandskarna är på.
Önska mig lycka till.
